Från det här inlägget vill jag fira att Nobels fredspris 2014 har tilldelats två personer som försvarar barns rättigheter, flickor och ungdomar från Non-Violence.

Det har varit en fröjd för mig att veta att Kailash Satyarthi kommer att ta emot det, en indisk man som försvarar barns rättigheter, speciellt de som jobbar, och Malala Yousafzai, en pakistansk tonåring som har kämpat för rätten till utbildning för barn och särskilt flickor. Eftersom bloggen om Spiral Consulting for Children Vi har gjort en specifik post där vi ger mer detaljer om de aspekter som intresserar oss där: arbete för barn från deltagandet. Jag inbjuder dig att läsa ingången, där vi ger mycket data och du kan se dem båda på video.

Från den här bloggen vill jag dock diskutera hur de båda tar upp Icke-våld. Och hur gör de det av medkänsla, men också med stor kraft. De talar inte av svaghet eller feghet. Gandhi har redan sagt “Mellan våld och feghet, Jag föredrar våld”, och visade sedan att det fanns ett sätt som var ännu kraftfullare än båda, ickevåld. Jag ser detta i Kailash och i Malala.

Kailash Satyarthi, som jag fick äran att träffa för några år sedan på en konferens om barns rättigheter, har en nära relation, med stort intresse för vad andra proffs gör. Han anser sig själv vara arvtagare till Gandhis linje av icke-våld, och har varit koordinator för flera evenemang både i sitt land och över hela världen, tack vare hans lyssnarförmåga och inkludering av alla inblandade parter. Och det har inte tagit bort dess styrka att rädda barnarbetare från exploaterande förhållanden., förlitar sig på de indiska polisstyrkorna och riskerar hans fysiska integritet (har lidit upprepade skador och förlust av andra räddare).

Malala Yousafzai blev känd för att ha startat en blogg för att försvara rätten till utbildning, särskilt till utbildning av flickor som henne, i ett område i Pakistan ockuperat av talibanerna. Som ett resultat försökte talibanerna mörda henne., men lyckligtvis har den överlevt och fortsätter att bildas, men redan i Storbritannien. Malala fortsätter att föreläsa, som hon säger, “för utbildning av alla pojkar och flickor, inklusive naturligtvis talibanernas söner och döttrar”. Och kommentera videon hur just då, när hon hotades till livet, funderade på hur jag skulle svara, och hur han bestämde sig för att han inte ville ta aggressionslinjen för då skulle han bli densamma som den som attackerade honom.

Så erkännandet av två personer och två olika sätt att vara har fyllt mig med tillfredsställelse. (mannen, Hon kvinna; han vuxen, hon tonåring; indianen, hon pakistanska; han hindu, hon muslim), som dock bygger på en medkännande och stark blick på mänskliga verkligheter, och som leder till åtaganden och konkreta resultat, Steg för steg. De har faktiskt redan visat intresse för att arbeta tillsammans., även om de inte var kända tidigare.

Jag lämnar det här inlägget som en hyllning, och även som inspiration. Verkligen från de människor som vi är kan vi hitta en väg mot en mer autentisk anslutning, och att vidta effektiva åtgärder för att lösa mycket verkliga och konkreta problem.

Jag inbjuder dig att undersöka lite mer om Kailash och Malala, och att du njuter av den uppmuntran de kan ge oss.

Javier

Notera: Det är intressant att veta att det finns en arbetslinje Fokus från samhället i Afghanistan och Pakistan, i de områden som har blivit hårdast straffade av talibanerna, att återställa den sociala strukturen och anslutningen genom lokala sufitraditioner, med den extra dimension som Focusing ger. Jag tror inte att Malala kan det här jobbet, men det finns en annan inspiration.